Slutspurt!

Skolan slutar på fredag. Sista redovisningen är i morgon, sedan en föreläsning på torsdag. Angående morgondagens redovisning i kursen Etik och livsfrågor sitter jag nu och ska komma på några frågor till de andra gruppernas ämnen. När jag googlade på organdonation fann jag denna dikt, av okänd person:

DEN DAGEN KAN KOMMA... Den dagen kan komma då min kropp ligger vit på ett vitt lakan på ett sjukhus och läkarna fastställer att min hjärna inte längre fungerar. Ge då mina ögon till en man som aldrig har sett en soluppgång, ett barns ansikte eller kärleken i en kvinnas ögon. Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta. Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket så att han får uppleva och se sina barn leka. Ge mina njurar till en människa vars liv, vecka efter vecka, är beroende av en maskin. Ta mina ben, varje muskelfiber och nerv ur min kropp och finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå. Utforska varje skrymsle, ta mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka höra regnet smattra. Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden. Om ni måste begrava något, begrav då mina fel, mina misstag, mina svagheter och fördomar. Ge mina synder åt djävulen och min själ till Gud. Om ni händelsevis vill komma ihåg mig, gör det då genom ett vänligt ord till någon som behöver det... (okänd) Hur ställer du dig till organdonation? Vill du ge bort dina friska delar till en sjuk människa när du själv inte lever kvar på jorden? Om det jag har är av värde för någon annan så är det självklart för mig att ge och hjälpa!