... för 4 år sedan när vårt första barn kom till världen.
(Text kopierad från min familjelivsblogg, jag skrev detta i juni 2007)
Söndagen den 22 april 2007:
Kvällen började som vilken som helst, vi åt mat och planerade att kolla på Wallander-filmen kl 21.Kl 19.45 tog jag en vaggande promenad med hunden, tog mig sedan ett bad när jag kom in för jag tyckte att jag hade ont i magen och ryggen. Skulle även bli skönt att mysa i soffan efteråt. Anade inte att det skulle vara något på G, det var ju ändå 5 dagar kvar till BF. Filmen började... Nyheter kl 22 då frågade jag M om han ville lägga sig i sovrummet och kolla klart, det gjorde vi.
När filmen var slut vid 23 hade jag massa sammandragningar och jätteont i ryggen samtidigt. Anade fortfarande inte att det skulle vara något för jag trodde ju det skulle göra ÄNNU ondare innan det var dags!
M började ta tiden nu och det var mellan 2 och 4 minuter mellan mina värkar. Mellan varje värk sprang jag till toaletten för att kissa.. och så kom en värk till...Detta fortsatte regelbundet och kl 01 ringde jag till förlossningen eftersom det då hade kommit blod och jag blev livrädd! De bad mig ta två alvedon (detta får nog ALLA höra!!) och se om det avtog på en halvtimma annars skulle vi komma in. Jag väntade en hel timma, eftersom jag inte ville åka in för tidigt och bli besviken och få åka hem igen, haha... Men det blev bara värre och gjorde mera ont. M ringde till förlossningen kl 02:10 och då frågade dom om det var jag som skrek i bakgrunden och M svarade ja, då sa dom att vi kunde åka nu. Kom in 02:30 för CTG och satt där i en halvtimma, och värkarna fortsatte vara täta hela tiden. Minns att jag sparkade unden den j*vla fotpallen under varje värk, för att sedan vilja ha tillbaka den och vila benen på mellan värkarna, M fick hämta den hela tiden *ler*
Jag hade hela tiden inställningen att vi skulle få åka hem igen (dum som jag var...) så jag hade sagt att M kunde lämna väskan i bilen. Barnmorskan Maud som tog emot oss frågade M var väskan var och bad då honom gå och hämta den! Efter att hon undersökt mig konstaterade hon att jag var öppen TIO cm!! Hjälp, detta var jag ju inte alls beredd på, blev så chockad och skrek "Jag vill inte!! Inte nu!!" "Jag vill åka hem" haha.
Snabbt in till förlossningsrummet i rullstol och M fick stänga dörrarna efter oss. Han förstod på Maud att det var bråttom nu, men jag fattade ju inget, jag hade bara ont.Inne på förlossningsrum 6 kl 03:00 (23 april) och här fanns det inte tid för bedövning, bara lustgas. Maud tog nu hål på hinnorna å det kändes som en hel flod som kom, sen satte hon in en skalpelektrod på bebisen.
Jag minns att jag ropade efter masken hela tiden och Maud fick säga till M att ta den ifrån mig. Vatten var tydligen viktigt! M sa "vill du ha vatten?"-NEJ!M: Du måste!-Okej...
Någon gång runt 03:30 - 04:00 sa Maud att hon går av sitt pass kl 07:00 och hon tror att det blir bebis innan det.
Hon lämnade oss ensamma lite då och då, men sa att hon såg läget på en skärm där hon befann sig. Helt plötsligt började det pipa, och Maud kommer in och säger att hon "tappade kontakten" Jaha, tjenare tänkte jag, nu har nått allvarligt hänt.. Men det var "bara" den där skalpelektroden som ramlat ur...
När det var dags att trycka på hade dom tydligen bett mig att hålla andan och trycka hakan mot bröstet men jag skrek bara i lustgasmasken... M tog masken ifrån mig och sa "Du måste trycka hakan mot bröstet och hålla andan, gumman" Då skrek jag " det är ingen jävel som har sagt det till mig" Haha, M har sagt efteråt att han aldrig hört nån svära så mycket på så kort tid Krystvärkarna började kl 04:15, usch vilken brännande känsla. Det tryckte som bara den, det gick liksom inte att hålla emot. Något senare fick jag känna huvudet med handen. Helt sjukt overkligt att det bara fanns där... Och det gav mig en extra kick, för nu hade jag ju till och med känt att det var nära!!
Maud sa till mig att jag var som gjord för att föda barn. Man tackar.
04:37 kom bebis i form av en frisk liten flicka som jag fick upp på magen. Innan det sa M "En tjej... vi har fått en dotter" och jag sa "Har vi?" Och så fick jag en puss.Jag bara njöt av att ha denna lilla "hala" varelse hos mig.. "Hej, är det du som har bott i min mage" tänkte jag.
Smärtan var nu som bortglömd när jag hade detta lilla knytet på magen. M tog första fotot och sen klippte han navelsträngen. Blev sydd med 5 stygn invändigt.Flickan som kom ut var 49 cm lång och vägde 3470 g och har fått namnet Noelle. En förlossning på 1 timma och 37 minuter för en förstföderska, bra gjort! Jag är världens stoltaste mamma!Kärlek
Nu är vi alltså i Varberg. Igår var det mys och vi åt på restaurang.. Eller "Esturang" som Noelle sa. Hon valde en pizza och hon åt jättemycket :)
